Furunäsets mentalsjukhus
I år är det 30 år sedan psykiatrireformen genomfördes i Sverige. Lennart Lundin är legitimerad psykolog och specialist i klinisk psykologi i Göteborg och kunnig kring reformen, en reform han menar fått bära skuld för något som egentligen skedde redan tidigare.
– Folk tror att reformen 1995 stängde mentalsjukhusen, men den processen var redan i rullning. Chockavvecklingen av vårdplatser mellan 1975 och 1985 var en katastrof, då försvann 20 000 vårdplatser inom psykiatrin i Sverige i en nedskärning som bara skapade kaos, menar Lundin.
"Vissa av patienterna jag träffade hade levt där inne i 60 år"
Birgitta Dahlbäck
Regionråd och tidigare chefsöverläkaren vid Furunäsets mentalsjukhus
När så reformen kom 1995 var det för att stabilisera läget för människor med psykisk sjukdom. Landstingen blev fortsatt ansvariga för vård och mediciner men kommunerna skulle ta hand om boende och sysselsättning.
En som deltog i genomförandet av reformen är nuvarande centerpartistiska regionrådet, tillika utbildade psykiatern, Birgitta Dahlbäck.
– Jag var som chefsöverläkare med och genomförde reformen. Jag var med och slussade ut patienter från Furunäsets mentalsjukhus i Piteå. Det var inte alltid det lättaste, de hade ju blivit så vana livet där inne. Vissa av patienterna jag träffade hade levt där inne i 60 år.
Ett av rummen som fanns i Furunäsets mentalsjukhus i mitten av förra seklet.
För Norrbottens del var Furunäsets mentalsjukhus den stora enheten för vård av psykiskt sjuka fram till slutet av 1980-talet. På 1950-talet fanns som mest 800 patienter inlagda där. När sjukhuset stängdes 1987 var Birgitta Dahlbäck med och jobbade med att hjälpa patienterna vidare.
– Vissa var fortfarande skrivna på sina gamla adresser i Norrbotten, så vi fick ringa runt och kolla möjligheterna för dem att bo där. Det var inte alltid det fanns, så många hamnade i Öjebyn.
De svårast sjuka fick plats på Öjeby sjukhem där rättpsykiatrin är nu, andra fick egna lägenheter.
– De ville vara kvar nära där det fanns vård. På den tiden fanns ingen öppenvård och inga boenden för sjuka runt om i kommunerna. Så, vissa hamnade snett. Det blev ensamhet och isolering, men i allmänhet tycker jag kommunerna jobbat på bra med att hitta gruppboenden och annat till dem som inte mår bra av att bo själva.
Lennart Lundin, legitimerad psykolog och specialist i klinisk psykologi.
Lennart Lundin däremot anser att det mest gått utför vad gäller vården av psykiskt sjuka.
– Det är väldigt oroväckande att vi i dag har så väldigt, väldigt få vårdplatser inom psykiatrin. På 70-talet fanns det 35 000 vårdplatser i Sverige, i dag 3 000. Det är jättebekymmersamt. Många får då inte den vård de behöver, menar Lennart Lundin.
Det håller regionrådet Birgitta Dahlbäck inte med om.
– Att säga att det fanns 35 000 förr och 3000 nu blir fel. Förr var alla vårdplatser på mentalsjukhusen, nu har många kommuner boenden som de psykiskt sjuka kan bo i. Så, de 3000 vårdplatserna är bara för akut vård och specialistbehandlingar.
Antal vårdplatser inom psykiatrin från 1973 till 2021.
Om vi stannar vid siffrorna en stund. Av de 3 000 vårdplatserna i dag finns 49 på psykiatriska avdelningar i Norrbotten – 13 i Gällivare och 36 vid Sunderby sjukhus. Fram till ifjol fanns även en vårdavdelning i Piteå med tio platser. Den är nu stängd.
Lennart Lundin menar att isoleringen där människor med psykisk sjukdom sitter hemma ensamma stora delar av dagarna är livsfarlig.
– Det är ingen slump att schizofrena idag lever liv som är 15 till 20 år kortare än tidigare. Har man inte stöd från anhöriga är risken att man går under fullständigt överhängande. Många tar livet av sig. Schizofrena löper nio gånger större risk att ta livet av sig än övriga befolkningen. Det är alarmerande.
"Jag var med och slussade ut patienter från Furunäsets mentalsjukhus"
Birgitta Dahlbäck
Regionråd och psykiater
Vad säger då regionrådet Dahlbäck om bilden av att många sitter hemma och kämpar i ensamhet?
– Ja, tyvärr har Sverige utvecklats så att vi har många ensamhushåll och få mötesplatser i allmänhet där vi kan stärka varandra. Får jag drömma om framtiden skulle vi samhällsmedborgare i allmänhet bli bättre på att stötta och förstå varandra, och få tillgång till psykiatriska vårdinsatser när vi behöver det.
Men det är väl politiken som ska ta ansvar för att resurser finns? I dagsläget finns bara två vårdinstanser i länet, i Gällivare och Sunderbyn. Hur tycker du det fungerar?
– Det vi kämpar mest med är att vi har behov att höja vår bemanning. Vi har vårdplatserna, men vi kan inte ha dem öppna. Så, det är vår utmaning i dag, att folk ska vilja bo och arbeta här inom vården. Samt att vi med förstärkta öppenvårdsinsatser ser minskade behov av slutenvård.
Norrbotten är sämst i landet vad gäller antal årsarbetande psykologer i länet.