"Ledarskap är ett levande dokument, man är aldrig fullärd och det finns alltid saker att förbättra", säger Thomas "Bulan" Berglund.
Thomas "Bulan" Berglund avslutade spelarkarriären 2005 och säsongen efter stod han i Piteå Hockeys bås, som huvudtränare tillsammans med Jonas Rönnqvist.
Nu är han inne på sitt 20:e år som tränare.
Åttonde raka i Luleå Hockey.
– Jag var en informell ledare som spelare och en av kaptenerna i slutet av min karriär. Jag analyserade tränarna, var det där bra? Var det där dåligt? Och så vidare. Jag hade ett intresse för att analysera spelet och det föll sig ganska naturligt att det blev tränaryrket, säger Berglund.
20 år är en lång tid...hur håller du i drivet?
– Det är ett jobb och ishockey är en sport där du verkligen behöver vara dedikerad. Det finns ingen plats för att vara lat och lämna ute detaljer. Jag vill att allt ska vara på sin plats, att förberedelserna är perfekta. Jag har sagt att den dagen jag börjar slarva med de grejerna, när jag inte är noggrann, då kommer jag dra mig tillbaka. Men det är inte så nu, jag känner att jag har ett jäkla driv och vill att saker ska vara bra.
Du verkar trivas i omklädningsrummet, vad ger det dig?
– Jag är inne på mitt 20:e år som tränare och har 21 år som spelare bakom mig, så det är 41 år i ett omklädningsrum och det är klart att det är en viktig plats för mig. Omklädningsrum och tränarrum, den atmosfären, säger Bulan och stannar upp en stund.
– Jag vill få till någonting bra tillsammans i en grupp som ledare. Hjälpa varandra att få ett jäkla driv tillsammans. Det är en kick när det funkar.
Som spelare var Berglund känd för att vara frispråkig och han hade en minst sagt tuff spelstil. Något som han senare har tagit med sig även till tränarbänken.
Han erkänner att han fått be om ursäkt till spelare när han legat på för hårt.
– Jag tror mycket på att vara sig själv. Sedan vill man få inputs av andra. Men att göra om sig och vara någon annan, det tror jag bara blir fel. Jag skulle inte kunna bli en Roger Melin, även om Roger Melin har jättebra egenskaper, men det är han. Han var ganska lugn i båset och det är inget fel med det, det är hans stil, och det blir trovärdigt för honom. Men min stil utgår jag från det jag är och det är trovärdigt för mig.
Utifrån syns den hårda, tuffa tränaren. Hur skulle du beskriva att du är inne i omklädningsrummet?
– Jag tror det är viktigt att ha en bra kommunikation och relation med spelarna. Att spelarna känner att jag vill dem väl, att jag vill deras bästa. Sedan kräver jag å andra sidan att de förstår att de måste ge efter för att vilja lagets bästa. Det finns spelare som kan göra mer mål och assist om de ligger och spekulerar, fiskar efter frilägen och chansar, men det som händer då är att man får målchanser emot sig. Det krävs en uppoffring av spelarna också och det tycker jag är viktigt.
Så det är kanske inte är så hårt som det verkar?
– Det kan vara hårda ord ibland, så är det i den här branschen. Det är inte som ett vanligt kontorsjobb, att man kan va lika rak. Men spelarna måste också lära sig att ta kritik, förstå att det inte är personligt. Det här är för sakens bästa, säger Berglund och fortsätter:
– Om det är så att man måste skärpa till sig, att man gjort tre raka markeringsmissar och inte varit i position utifrån vårt spel, är det ett tecken på att man inte är vaken. Då måste man vara där och "Kom igen, wake up, vi har inte råd att tappa mål på det här sättet, vi behöver vara närvarande". Det ska man inte behöva säga egentligen, men ibland behöver man väcka upp spelarna. Men de ska också förstå att det är prestationen jag vill åt, inte personen.
Man har sett det genom åren, att spelare hamnar på bänken när de gör misstag...
– Det är väl inte bra att bänka en spelare så fort de gör ett misstag. Det tycker jag inte man ska göra heller. Ett felpass kan ske. Man får inte fästa för stor vikt i det. Däremot om man struntar i de taktiska sakerna, att man inte är i en skottlinje, eller åker omvägar för att inte komma dit, struntar i sin markering för att kanske, kanske få ett friläge. Sådana spekulativa grejer tjänar inte laget på. Det blir mer en egoism och sådana saker kan jag bli irriterad över. Det handlar om att jobba som ett lag och spela på oddsen.
Så lyfta på skridskon i egen zon är ingen bra idé att göra i ditt lag?
– Nej, då ska man hålla på med något annat. Då är man en egoist och spelar inte för laget. Risken för att motståndaren gör mål är överhängande om spelare inte vill vara i skottlinjen och lyfter skridskon för att det kanske kan göra lite ont. Kraven är att de ska vara dedikerade och verkligen göra allt som krävs för att hindra motståndaren att göra mål. Ibland misslyckas man, men det viktigaste är att ansträngningen finns där. Att man verkligen vill göra det, verkligen vill vara i skottlinjen.
Hur hittar du balansen att vara hård men ändå mjuk i vissa värden?
– Det är något jag försöker plantera från början, att det kommer vara en del hårda ord. Inget illa ment. Saken är den att vi ska göra något bättre tillsammans. Det behöver inte ske ofta, utan vi är tydliga med hur vi ska spela och går igenom spelet. Har man dåligt självförtroende kan man alltid gå tillbaka till grunderna. Det gäller att hitta balansen att vara kreativ, nyttja sina skickligheter och göra lagets jobb på samma gång. Det är ett finlir. Som ledare vill jag inte ha en robot där ute, som har exakta regler för allting. Kreativitet måste få finnas där inom vissa ramar.
Men du har ett väldigt uppstyrt spel?
– Utan puck, ja. Där har vi ett djävulskt uppstyrt spel för hur vi ska spela. Och hur kraven ska vara på varandra. Med puck ska vi vara kreativa och kunna skapa. Men vi ska också vilja göra skitjobbet med puck. Och uppmuntra det skitjobbet. Vi måste ta åkningar för att aktivera motståndarna så det öppnas upp en lucka bakom. Det är så ett lagspel funkar. Men om killen som tar åkningen inte får kredd för det, vill han i slutändan inte ta åkningen. Det gäller för oss att få laget att uppmuntra det vi kallar för det oglamorösa jobbet som man normalt sätt inte får kredd för.
Hur du ska få ut max av den offensiva spetsen som du nu har?
– Det viktigaste för en kedja som går in är att de ska gå plus. Det hjälper inte om vi har en offensivt skicklig förstakedja som gör två mål, hej och hå, men släpper inte fyra. Att de släpper massa överlägen för att de ligger och chansar. Då är det en minuslina. Då har vi ingen nytta av deras skicklighet. Det gäller att vara skicklig över hela banan. Skicklighet offensivt bara säger inte mig någonting. Du behöver ha en kunskap om hur du vinner matcher, hur du optimerar att skapa chanser framåt och minimerar chanser bakåt.
Bulan drar till med en fotbollsreferens för att göra det ännu tydligare.
– Det är som Pep Guardiola sa i Manchester City: "När vi anfaller ska vi anfalla med förstånd, för tappar vi bollen ska vi vara på rätt position för att vinna tillbaka den, så vi kan anfalla igen". Och det tycker jag förklarar bra varför de är så framgångsrika.
Det förstör inte något av kreativiteten då?
– Nej. Det jag försöker säga till de offensivt skickliga spelarna är: Om du gör jobbet utan puck tillräckligt bra, och gör det tillsammans, då får vi äga mer puck och du får nyttja din offensiva kraft till att anfalla. Det går hand i hand. Slarvar du med defensiven, passningar, då får du jaga hem i 60 meter och spela i egen zon. Och det vill de offensivt skickliga spelarna inte göra, så ju bättre jobb de gör defensivt utan puck, desto mer få de nyttja sin kreativitet.
Det är de direktiven som Omark kliver in med?
– Ja, absolut, med flera.
Fyra gånger har han varit nära guldet som tränare. Final med Luleå 2013 och 2022, samt med Brynäs 2017. Säsongen 19/20 vann Luleå grundserien överlägset, men sedan kom pandemin och satte stopp för gulddrömmarna.
Det har varit upp och ner för Luleå Hockey under försäsongen. Resultatmässigt dåligt. Laget vann de två första matcherna och förlorade de andra fem. Men siffrorna spelar ingen roll, menar Bulan.
Däremot har han höga förväntningar i seriepremiären mot Timrå på lördag.
– Det finns ingen startsträcka. En spelare ska inte komma och säga: "Det tar några omgångar innan jag är bra". Glömt det. Det finns ingen sådan räddningsplanka eller bakdörr. Vi ska vara bra på lördag. Och sedan nästan match. .
Känner du någon press nu när du har ett mer slagkraftigt lag?
– Det är alltid press. För oss har det varit en resa där vi gjort fyra-fem bra säsonger där vi varit 2, 1, 5, 2 i grundserien. Vi har två säsonger där vi hamnat i play in, där vi tagit oss igenom båda gångerna, men i och med de här bra säsongerna så höjs kraven såklart. Med allt rätt. Vi ska våga vara bra. När vi inte lyckas lika bra som vi tänkt oss blir reaktionerna starka, på sociala medier och i media, och det tycker jag de ska vara också. Men det gäller att granska det nyktert, säger Bulan och går in på nya målsättningen:
– Vi har topp 6 som målsättning i första hand och det är vi fast beslutna om att klarar av.
Ni säger inte att ni går för guldet?
– Det får man säga senare. Först och främst är det 52 omgångar. Det är topp sex som gäller.
Varför vill du inte sticka ut hakan och säga det?
– Det är onödigt. Klart man vill åt det i slutändan, men först gäller det att ta oss till en position där vi ger oss bra läge att vinna guld. Och där är allt fokus nu, hitta ett spel som kan ta oss dit där alla kommer in varje dag och gör jobbet. Topp 6 är realistiskt utifrån hur de två senaste säsongerna sett ut. Det innebär också att man kan hamna etta.
Thomas "Bulan" Berglund sitter på utgående kontrakt och sportchefen Thomas Fröberg vill vänta till november innan de börjar prata framtid.
– Jag har ett år kvar på mitt kontakt och har fullt fokus på den här säsongen. Jag ägnar inte en enda tanke åt framtiden nu. Jag har fullt fokus på att det här ska bli bra. Vi tar det sedan.
Även om du inte vill säga så mycket om framtiden just nu, vad gör du den dagen när det väl är dags att sluta som hockeytränare?
– För det första är jag 55 år nu, så det kanske inte finns så mycket att göra sen än att gå i pension. Det finns alltid saker och ting som kan bli aktuellt, men det har jag inte funderat på nu. Det får bli en senare fråga. Journalist kanske, säger han och ler.
"Det är mycket mer folk som känner igen mig nu jämfört med när jag spelade, för det var inte så mycket tv-sändningar på den tiden", säger Bulan.
