Viivi Vainikka har stått för sju poäng under slutspelet, tre mål och fyra assist.
Viivi Vainikka föddes i Esbo utanför Helsingfors 2001 och började spela ishockey som femåring.
Varje dag efter skolan var hon på rinken med kompisarna och snabbt blev sporten hennes stora passion.
– Jag var alltid ute med killarna och kände direkt att jag aldrig vill göra något annat än spela ishockey, säger hon och ler stort.
Fram till hon var 15 år spelade hon både i ett killag och ett tjejlag.
– Det var roligt att spela med killarna på grund av det fysiska spelet. Att spela mot större spelare än mig själv gjorde mig redo för tuffa matcher, säger 23-åringen.
Med tiden drog killarna iväg längdmässigt och Vainikka, som mäter 166 centimeter, insåg tidigt att hon måste satsa på det som utmärker henne.
Snabbheten.
I dag är hon en av ligans absolut skridskostarkaste spelare – men det har inte kommit gratis.
Varje sommar är på hon Viima Hockeys skridskocamp hemma i Finland för att ta nästa steg.
– Jag har en konståkningslärare och hjälper mig förbättra min åkning. Allt ifrån hur du använder skenorna och skridskorna på bästa sätt och hur du ska öppna upp höfterna för att ta dig från sarghörnen. Hon är jättebra och en stor faktor till min utveckling, säger hon och fortsätter:
– Det är många proffsspelare från NHL och andra stora ligor där. Det är inte så många tjejer, men jag är på is med killarna. Många gånger har vi inte någon puck utan åker bara skridskor. Det är väldigt bra.
Det finns fortfarande saker att lära sig?
– Absolut. Du är aldrig fullärd. Jag vill alltid lära mig mer och det finns alltid saker att förbättra.
Ja, Viivi Vainikka är noggrann med detaljerna.
När lagkamraterna i Luleå ska börja byta om sitter hon redan färdig med hjälmen knäppt.
– Jag gillar att fokusera och är inte den som låter högst i omklädningsrummet. Jag sätter på min hjälm väldigt fort så jag kan sitta där och bara tänka på vad som kommer att hända. Titta mig omkring. Det är många roliga personligheter i laget och det gör mig lugn, jag slappnar av när jag ser dem.
Hon vill hitta rätt känsla och tar god tid på sig.
– Att vara mentalt förberedd är viktigt för mig. När jag vet att mitt sinne är redo, då är jag redo att börja matchen.
Vad tänker du på då?
– Jag tänker på vad jag är bra på och vad jag vill göra där ute på isen. Vad jag kan göra med pucken, och utan, för att hjälpa laget. Hur motståndarna vill spela.
Hon trivs i sin roll.
– Jag har aldrig varit den mest verbala, men jag gillar att visa genom mina handlingar. Att vara snäll mot alla och stötta mina medspelare, det är nyckeln till att vara en bra lagkamrat, tycker jag, säger Vainikka och förklarar vidare:
– Vi har många spelare i vårt lag som gillar att ansvar genom att prata och vara mer högljudda. Och det är fantastiskt. Ett lag behöver sådana spelare – och även de som inte pratar så mycket men gillar att visa. Det yngre kan se och lära sig av båda sätten.
Viivi Vainikka kom trea i SDHL:s poängliga under grundserien med sina 44 poäng. Det här är hennes bästa säsong i Luleå, tycker hon själv.
Hon kom hit som 18-åring och när hon tänker tillbaka på sin resan blir hon sentimental.
– Det är de bästa fem åren i mitt liv. Det här laget är som en familj och jag har fått otroliga vänner. Jag har växt upp här som spelare och som människa och det är stor skillnad på mig när jag kom hit jämfört med nu. Jag har tagit stora kliv. Utan lagkamraterna och tränarna som jag haft under den här tiden hade det inte varit möjligt.
Under onsdagskvällen börjar finalserien mot Frölunda och Viivi Vainikka och Luleå är ute efter ett nytt guld.
Forwarden har redan fyra raka mästartitlar och har aldrig förlorat en final i Luleåtröjan.
Nu ställs hon mot tre spelare som hon känner mycket väl – Elisa Holopainen, Michelle Karvinen och Sanni Rantala.
– De är mina närmaste vänner och det ska bli kul att göra upp om guldet.
Holopainen var en poäng före dig i poängligan i grundserien, hur känns det?
– Haha, ja. Men vi ska vinna guldet – det är bättre.
Viivi Vainikka