Melinda Olsson och Rosa Lindstedt har på kort tid byggt upp en stark vänskap.
Melinda Olsson, 32, och Rosa Lindstedt, 36, kommer gåendes i svart kostym. För första gången i klubbens historia leder två kvinnliga tränare laget.
Båda valde att satsa på tränaryrket efter sina egna framgångsrika spelarkarriärer och har nu satts samman för det tuffa uppdraget:
Att försvara guldet.
Men innan vi kommer till den på förhand glödheta guldkampen backar vi bandet.
Det känns som att Melinda Olsson och Rosa Lindstedt hängt ihop sedan lågstadiet, men sanningen är den att de inte kände varandra i vintras.
Och det hela började något oväntat.
Rosa Lindstedt, som under många år spelat i det finska landslaget, pratade med sin nära vän Jenni Hiirikoski över telefon i januari.
– Jag hade bara ettårskontrakt med Brynäs och var öppen för allt. Jag sa till Jenni att hon skulle tipsa Luleå om att erbjuda mig ett kontrakt som tränare. Det var absolut ett skämt, men i slutet av säsongen började jag och Stefan (Enbom, vd) prata och jag var lite förvånad, att det här verkligen händer, säger Rosa Lindstedt och fortsätter:
– Det hände mycket på det personliga planet samtidigt, med bebis på väg och en flytt till Luleå, men jag är väldigt glad att jag fick frågan att bli assisterande tränare i det här laget.
Att Melinda Olsson skulle ta över som huvudtränare var en lågoddsare. I fyra år hade hon varit huvudtränare för damjuniorerna och knackade på dörren.
– I slutet av förra säsongen fick jag frågan och fick känna på hur det skulle kännas. Jag kom ganska snabbt i underfund med att det är det här jag vill göra och jag känner mig redo för det. Jag har alltid varit så som person, jag gillar utmaningar, och det här är en ny utmaning för mig, absolut, men jag skulle aldrig ta något jag inte vet att jag kan göra eller klarar av.
Innan de satte sina underskrifter på papper hade de ett möte tillsammans.
– Det kändes som att vi pratade samma hockeyspråk. Vi klickade direkt och det var ingen tvekan. Det kändes så självklart att säga ja och jag är jättetacksam att jag får göra det här i klubben i mitt hjärta, tillsammans med Rosa och spelarna. Det känns otroligt roligt, säger Melinda Olsson.
Rosa Lindstedt flikar in:
– Vi båda är väldigt ärliga som människor och vi kan ha ärliga diskussioner, och utmana varandra på ett bra sätt. Vi håller inte med varandra om allt och det är också viktigt.
Melinda Olsson instämmer.
– Jag tror det är det som gör att vi också funkar ihop. Båda har spelat i den här ligan, hon som back och jag som center, och vi kan dela mycket i olika situationer.
Hur har ni lärt känna varandra?
– Vi pratar inte bara hockey. Vi pratar också mycket om det som händer utanför. Och vi har väldigt roligt. Vi skrattar väldigt mycket, säger Melinda Olsson.
Vad skrattar ni åt?
– Det kan vara vad som helst, men oftast åt varandra. Ibland kan jag vara lite virrig och lägger saker överallt, säger Melinda.
– Jag tycker vi är två väldigt roliga personer, säger Rosa och båda skrattar.
Det finns två lägen, förklarar Melinda Olsson.
– Vi har pratat mycket om en on/off-knapp. När vi är off är vi jävligt off, men när vi är on är vi jävligt on. Och jag tror tjejerna känner det. Vi har varit tydliga med det och vi vill inte förändra något utan vara de personerna vi är. Vi vill att spelarna också är det.
Rosa Lindstedt dyker djupare in på ämnet.
– Det gillar jag med att jobba med "Brallan", det handlar inte bara om spelsystemet, hur vi ska göra saker på isen, skjuta så eller passa där, utan det handlar också om hur vi är som personer i en stor grupp. Ett hockeylag är en stor grupp att få samman, vi är över 30 med hela staben, och är en stor familj. Det är många människor och det händer saker utan för isen som också är viktiga att ta hand om på ett bra sätt.
Ni har ett tufft uppdrag med tanke på framgångarna som varit.
– Det är klart att det finns en press, att vi ska ta guld igen, och det gäller att hantera den pressen. Även fast man tänker på det så gäller det också att tänka på att säsongen är lång, var vi är nu och var vi vill komma. Jag tror man behöver press på sig för att kunna leverera, så funkar jag i alla fall, säger Melinda Olsson och fortsätter:
– Jag var på träff med SDHL där de tror att Frölunda ska vinna guld. De flesta tror på Frölunda och det är ju kul för dem. Men vi tror på det vi gör. Vi har ett mål vi ska slutföra.
Luleås alla framgångar sticker i motståndarnas ögon.
– Självklart vill alla slå oss. Alla vill se att Luleå inte vinner några fler guld, att vi börjar förlora. Och serien blir tuffare för varje år. Vi har många förändringar i laget, mer än vad Luleå brukar ha, men jag tror också det är början på något bra. Det är inte alltid dåligt med förändring. För många spelare är det här en bra chans att kliva fram, ta en större roll och leda laget på ett nytt sätt, säger Rosa Lindstedt.
"Man ser fort på en människa om det är någonting och vi är sådana som tar tag i det direkt", säger Melinda Olsson.
Toppspelarna Ronja Savolainen, Noora Tulus, Daniela Pejsova, Lisa Johansson och Anna Kjellbin har lämnat.
På forwardssidan har Akane Shiga och Reece Hunt värvats in och på backsidan Anna Andersson, Erica Rieder och Nadia Mattivi, samt Johanna Fällman som återvänt hem.
Talangerna Ella Bergström, Hedvig Sturk och Stella Sjöberg – som alla gått via hockeygymnasiet i Luleå – har skrivit på sina första SDHL-avtal med klubben.
– Vi har fortfarande kvar väldigt mycket kontinuitet och de nya spelarna som har kommit in är väldigt bra. Där tycker jag vi träffat väldigt rätt. Jag har jobbat med de yngre och det känns kul att det bär frukt. Vi har inte haft hockeygymnasiet så länge och vi måste börja ta från egna leden, precis som man gör på herrsidan, säger Olsson.
Luleå har något som Frölunda definitivt inte har.
– Vi har fortfarande vinnarkulturen här. Den har inte försvunnit. Den ser man dagligen, hur spelarna älskar att tävla och att vi alltid måste utse en vinnare varje träning. Det spelar ingen roll vad vi gör. Vi har en bra grupp och alla är här för att göra en bra säsong och målet är att gå hela vägen, säger Rosa Lindstedt och förklarar att det tar lång tid att skapa den mentaliteten:
– Det är något man måste leva och lära från spelarna som gjort det tidigare. Det är inget som någon bara kan berätta för dig. Du måste ha tillräckligt många sådana spelare som vet hur man gör det, för att andra ska kunna anamma det.
Det är något som byggts upp sedan Luleå Hockey och Munksund-Skuthamns SK slogs ihop 2015, menar Melinda Olsson.
– De som kommer hit vet att i Luleå tränar man hårt. Vi kör hårt på fysen och har hög intensitet på isträningarna och vi tar hand om våra kroppar och kör extra på sidan om. Jag brukar säga så här: Det är jobbigt att spela i Luleå Hockey för att vi ställer krav – men det är jobbigare att möta Luleå Hockey.
