Både unga och äldre blir monster på nätet

Vad är det som får oss att helt tappa alla moraliska riktmärken när det kommer till internet? Det påverkar människor - och journalistiken.

Så satsar man på de gamla.

Så satsar man på de gamla.

Foto: Anders Wiklund/TT

KRÖNIKA2018-12-13 08:17
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I NSD och Kuriren gick det förra veckan att läsa om brott mot unga. Hälften av alla niondeklassare har blivit utsatta för brott och när vi pratar med rektorer så är rösterna samstämmiga: Många brott mot unga i Luleå sker på nätet. Här sker trakasserier mot både flickor och pojkar – och de börjar i unga åldrar. Häromveckan var jag på föräldramöte i skolan. Vi pratade om skolans värdegrund och fick jobba med ett scenario som utgick från ett bråk i ett onlinespel. Även på lågstadiet är bråk och trakasserier i internetspel ett problem som sedan skolan får ta tag i.

På internet är det föräldrafritt, och här händer nåt med våra moraliska riktmärken. Men vi kan ju inte tro att det här är någon slags internetsjuka som bara drabbar unga. När jag började jobba på tidningen gjorde jag mina första arbetspass på webben. Jag la ut nyheter på webbsidan, ringde polisen och modererade kommentarer som läsarna skrev. Medelåldern var nog långt över 15 år bland de som kommenterade nyheterna, men hos några var beteendet knappast bättre. Kvinnor, samer och alla människor från andra länder blev bedömda utifrån helt andra grunder än vad de sa i artiklarna. Politiker fick utseendet recenserat. Journalister hängdes ut som idioter om de skrev om något läsaren inte höll med om. Efter åtta timmar med påhopp och hat var ens egna riktmärken en aning suddiga. Och när jag knatade hem på kvällen tänkte jag att det här är folk som bor nånstans i husen omkring mig och som intresserar sig för nyheter i sin vardag. Och som samtidigt bär på så mycket skit att det enda de vill göra är att trycka ner andra människor.

Idag kämpar vi på tidningarna för att hålla kommentarsfälten på facebook rena från personliga påhopp, rasism och sexism. Det är en kamp vi inte alltid vinner. Oftare säger människor vi vill intervjua nej till att visa sig på bild eller med namn. De har sett hur andra behandlas i kommentarstrådar där artikeln delas och vill inte bli utsatta för elaka åsikter eller rena hatstormar. Ni internetmonster förändrar spelplanen för alla andra – som vill kämpa för sina åsikter, eller våga berätta sin historia.

Men något positivt: Oftare tycker jag mig se internetrelaterade brott dyka upp bland de åtal vi går igenom varje dag. Hot och hat på nätet får samma konsekvenser för förövaren som om orden skreks i en megafon. För offret har konsekvenserna alltid varit lika stora.

Läs mer om