Det finns få saker som skapar lika heta diskussioner som frågan om det svenska försvaret. Inte minst här i norr. SVT:s spionage-avslöjande skapade en deja vù-känsla, som leder till en tydlig slutsats.
För 35 år sedan grundstötte den sovjetiska ubåten U137 utanför Blekinges kust. Sedan dess har jagandet av främmande (läs: ryska) ubåtar i svenska farvatten blivit en lång och belastande historia. Inte ens det faktum att Sovjetunionen rämnat sedan flera år, och den ryska Östersjöflottan rostade sönder utan en fungerande ledning ens i Kreml förhindrade att periskop dök upp både här och där i den svenska skärgården. Ordet ”mink” blev en pinsamhet i den svenska militärvokabulären.
För två år sedan var det dags igen. Bottenspår och ytobservationer, men inga infångade ubåtar. Bitvis rådde oklarhet om det var Försvaret eller den svenska mediekåren som jagade mest. När kvällstidningarnas helikoptersmatter lämnat Stockholms skärgård stod till sist Dagens Nyheters försvarsreporter Mikael Holmström (kränkningar) och magasinet Filters långskrivare Mattias Göransson (inte kränkningar) i varsin ringhörna. Med läsarna mittemellan. Vad ska man tro på?
När SVT Nyheter Norrbotten (före detta Nordnytt) i tisdags publicerade ett avslöjande med rubriken ”Misstänkt ryskt spionage ökar i norra Sverige”, följdes nyheten upp av flera medier. Däribland NSD. Problemet var bara att till oss gav Försvarsmakten en annan bild. Vilken vi publicerade: Försvarsmakten tillbakavisar uppgifter om spionage
Detta fick SVT att gå i taket. Låt så vara. Men känslan från decennier av ubåtsjakt går igen. För medan medierna hamnar i käbbel mumlar Försvarsmakten vidare. Ordet ”spioneri” var förbjudet under hela tisdagen, tills plötsligt försvarsministern Peter Hultqvist (S) gjorde entré i rapporteringen på eftermiddagen och tog det förbjudna S-ordet i sin mun. Vad gäller egentligen – ska vi vara oroliga eller inte?
Slutsatsen blir: Bra att SVT jobbar fram nyheter. Likaså värdefullt att NSD och andra medier följer upp dem. Om NSD får fram andra uppgifter än SVT så är det naturligtvis vårt uppdrag att publicera dessa. Det bidrar med kompletterande bilder, och tillsammans – om än var för sig – kan vi bredda och nyansera bevakningen av Norrbotten.
Norrbottningarna vill veta hur det ser ut med spioneriet. Det är vårt – och SVT:s – uppdrag att ta reda på det.