Det går att hitta fragment av den genuina känslan av Kirunafestivalen. Bland annat när Laleh uppträder.
Ny arrangör, ommöblerat område och ett mindre program. Förutom första året i nya centrum, har årets upplaga av Kirunafestivalen genomgått sin största förändring någonsin.
Aurora blev festivalens räddning när de tog sig an en tillfällig arrangörsroll med bara några månader tillgodo. Tiden till trots har de skapat ett betydligt mer dynamiskt och öppet område än i fjol, som uppfyller ambitionen att minska trängseln.
Men genomgående under helgen är det svårt att veta om den luftiga ytan beror på områdets utformning eller om det bara inte är tillräckligt med folk.
Upplevelsen är att det är ett av de lugnaste åren någonsin. Med undantag för ungdomsfesterna, som de norska partyakterna skapar, och nattklubbshänget klockan 01:00 inne på kulturhuset, är stämningen rätt avslagen.
Scandics och Auroras uteserveringar som skulle skapa mingeltillfällen och rörelse, ekar i stället tomma större delen av tiden - även under den regnfria fredagskvällen. Folktomma inhägnader bidrar snarare till känslan av att festen är död än full av möjligheter.
Det går att hitta fragment av den där genuina och personliga känslan av Kirunafestival som det inte går att sätta ord på.
I allsången på Bara vara mig själv på Lalehs konsert, "hej vad kul att se dig" till klasskompisen från gymnasiet i öltältet och, framför allt, i publikhavet på Kiruna Kickers nattspelningar i Aurora kulturhus.
Men när centrumtorget framför LKAB-scenen bara blir halvfullt på bokningar som troligen utgjort den största delen av budgeten, känns artistsatsningen onödig. Särskilt när en nattklubb inomhus är besökarnas stora behållning.
"Klart Kiruna ska ha fest. Hemvändarhäng. Livemusik. Men frågan är om det ska vara under ett Kirunafestivalens paroll?", skriver Melanie Åström.
Klart Kiruna ska ha fest. Hemvändarhäng. Livemusik. Men frågan är om det ska vara under Kirunafestivalens paroll?
Om det ska leva vidare behöver det hända något mer. Något annat. Någon annanstans.
Kirunafestivalen behöver vyer och upplevelser bortom plastglas, fuktiga bänkar och dansgolv. Och besökare som väljer annat.
Vårens turer kring festivalens varande eller icke varande är en fråga som kommer hänga kvar.
Vem ska ta över härefter? Bär festivalen sig själv ekonomiskt? Med ett minusresultat blir det troligen ännu svårare att hitta någon som vill axla ansvaret.
Området för Kirunafestivalen hade möblerats om ordentligt.
Kanske spelar det inte så stor roll.
Det är möjligt att en Kirunafestival värd namnet blev kvar i slukhålet på Folkets hus-parkeringen.
Det är dags att ge upp idén om det som en gång var och bara smälla upp ett öltält med Kiruna Kickers på scen nästa år.