Det är sällan förväntningarna är så låga inför en kväll som inför Sandro Cavazzas konsert i Kulturens hus. Låga förväntningar som i "inga förväntningar" eller som i "vet inte vad jag ska förvänta mig".
När artikeln med rubriken "Avicii-sångaren ska ut på turné" publicerades på våra webbar drog läsningen i väg på ett sätt som sällan skådats. Hade rubriken varit "Sandro Cavazza ska ut på turné" är jag säker på att notisen hade försvunnit i mängden.
Trots sina samarbeten med Estrad, Kygo och Avicii är det få som vet vad 26-åringen från Stockholm går för på egen hand. Med alla dessa gästspel, både på egna och andras låtar, har inte jag heller någon koll på Cavazzas kapacitet. Är han "Avicii-sångaren" eller är han Sveriges mest streamade artist tack vare sin låtskrivargenialitet?
Efter en kväll i Kulturens hus ger han publiken en rättvis chans att bedöma själva. Han blandar vilt från hela karriären, inleder med välkända "So much better" och nya "Hit song about nothing", går vidare till gamla "Blue fire" och debuten "What it feels like" innan ett akustiskt parti tar ner tempot rejält.
Kvalitén på låtarna varierar men har en gemensam styrka – Sandro Cavazzas röst. Gosse, vad den grabben kan sjunga. Jag inser att det faktiskt hade räckt långt för honom att bara vara en röst på andras låtar – för den stämman är bland det bästa jag hört live.
Det är långt ifrån en Kygo- eller Avicii-show, med fullt band och trasslig mikrofonsladd vandrar Cavazza omkring i jeans och vårjacka helt utan pumpfist. Mellansnacken (som till stor del fokuserar på att Jarmo Myllys i-n-t-e är i publiken) blir till fnittrigt småprat i en nervös lokal, ändå låter han kallpratet få stor plats.
Det lugna partiet får inte heller publiken att hoppa ur stolarna, men han bjuder på osläppta låtar som låter väldigt bra redan vid första lyssningen. Med starka kort som "Sunset Jesus" och "Used to" kan vi också luta oss tillbaka och konstatera att det här är en svensk superstjärna på väg uppåt i karriären. Även om "Happy now" knappast hade blivit spelad 150 miljoner gånger om den framfördes akustiskt i originalversion.
LÄS OCKSÅ: Sandro Cavazza: "Varje kväll jag spelar tänker jag på Tim"
Egna hiten "High with somebody" skruvar sedan upp energin innan Sandro Cavazza tittar upp mot taket och blir allvarlig.
Sista låten innan extranumret är inte helt oväntat "Without you", som tillgängas direkt till Tim Bergling ("det här är min hyllning till dig"), och efter ett långt finstämt gitarrintro brakar det loss. Hela min kropp reagerar på låten. Jag blir både varm och berörd, skakig och exalterad. Det känns som att den framlidne giganten tar plats i lokalen och att höra ett sådant mästerverk i världsklass, framfört av originalsångaren, är en ynnest även om det nästan gör ont.
Tack Sandro. Tack Tim.
Publiken står upp men själv har jag svårt att hålla mig på benen.
Kvällen avslutas sedan med en ny monsterhit, som ännu inte har givits ut. Kommande singeln "Enemy" har allt vad en blivande favorit behöver – både i vers och i refräng. Jag gissar att vi även kommer att få höra mer av den – några miljoner gånger.