Det är länge sedan jag skolade in mina barn på förskolan, men minnet sitter kvar. 

Det högg i mammahjärtat att lämna dem, även om jag var (och är) hundra procent övertygad om att förskolan är bra. 

Men ändå ... kommer personalen ha tid att se just mina barn och deras behov?

Jag har inte träffat någon som tycker att det är för många pedagoger i förskolan. Inga barnskötare eller förskollärare, inga chefer eller politiker och absolut inga föräldrar. 

Befolkningsutvecklingen i Norrbotten påverkar förskolan. Indirekt genom att färre skattebetalare betyder mindre resurser till välfärd. Men också direkt. 

NSD skrev i veckan om hur Luleå tvingas stänga ner förskolor för att det är för få barn.

Naturligtvis blir det stök för de barn som måste flytta och skolas in på ett nytt ställe, men det går ju inte att komma ifrån om vissa förskolor ska stängas.

Och visst är inskolning jobbigt för alla inblandade, men alla dagar i veckan är det bättre att tajta ihop och anpassa kostymen än att få glesa och utarmade barn- och personalgrupper.

Bra och rätt av kommunen att stänga förskolor, även om det inte är roligt.

Än bättre är hur de löser att det blir övertalig personal.

Det enkla hade så klart varit att säga upp de som inte har någon tjänst efter omorganisationen, men det gör inte Luleå kommun. De inrättar en personalpool för de pedagoger som drabbas. 

– Det känns väldigt bra att vi kan gör det här i stället för att säga upp kompetent personal. I stället behåller vi dem i verksamheten, konstaterar Annica Backman, förskolechefen.

Jag är utbildad barnskötare. En gång för mycket länge sedan, innan jag fick politiska förtroendeuppdrag, jobbade jag i något som kan liknas vid en sådan personalpool. 

Tjänsten var som extra resurs på en avdelning, men mestadels blev jag utplacerad där någon var sjuk, vabbade eller där det fattades personal. Ibland längre och ibland kortare. 

Till skillnad från inringda vikarier så lärde jag känna barnen och föräldrarna i mitt område och kunde delta mer aktivt i förkolnas hela arbete. 

De få gånger det inte fanns någon lucka att täcka så var jag på den avdelning där jag hade min placering. Den dagen kunde vi ta några av barnen till en park eller hitta på något extra roligt i pysselrummet.

Under många år har den här typen av pooler effektiviserats bort i ambitionen att slimma organisationer. Som så ofta när man i välfärden försöker effektivisera enligt marknadsmässiga principer så blir det inte effektivare. Det blir bara sämre. 

Eller som barn- och utbildningsnämndens ordförande Maritha Meethz (S) säger som skäl till att kommunen nu inför en personalpool i förskolan: 

– Vi vill vara attraktiva och värna vår personal.

Det är att prioritera kvalitet, även när det är tuffa tider i verksamheten. Bra och modigt.

Det är verkligen bra att Luleå tänker utanför de snäva ramarna för effektivitet och i stället tänker på verksamheten – på barnen och personalen.

Även om det då och då råkar bli så att personal skulle ha tiden att gå till parken eller vara kreativa i pysselrummet så är det värt – också i pengar mätt.

Det är billigare för kommunens skattebetalare att ha en aning överbemanning i förskolan jämfört med att ta in externa vikarier vid varje tillfälle.