Efter Northvolts konkurs får jag allt fler oroliga kommentarer när jag är söderut. Hur ska det gå med den gröna omställningen? Blir det någon av det där med kolfritt stål? Vad händer i Boden?
Jag hävdar att det är något helt annat i Norrbotten. Malmen ligger liksom i marken här. Det är inga jobb som kan flytta. Och LKAB och SSAB är inte precis några nybörjare på vad de gör.
Men visst är jag lite orolig för om de nya investeringarna kommer att landa i den omfattning som krävs.
I veckan flög Stegra in sina investerare för att visa hur arbetet går, eller kanske mest för att försäkra om att det går – att de håller tidsplanen.
Förutom att få tekniken på plats och en hel massa pengar från investerare så måste det också till järn om det ska bli något stål.
För några veckor sedan berättade LKAB att de kommer provleverera till Stegra. Toppen att slippa frakta hit järn och skrot från resten av världen när vi har det själva.
Men det är som sagt på prov eftersom det finns en stor utmaning, den ständiga utmaningen i den här delen av landet – Malmbanans skick och kapacitet.
Herregud vad jag är less på Malmbanans dåliga skicka och bristande kapacitet.
Visst det görs en del, men i snigeltakt. Det duger inte.
Till och med de som styr landet idag borde väl se att det krävs massiva investeringar omgående för att rusta upp och dra dubbelspår?
Även om de inte bryr sig om Norrbotten och norrbottningarna så borde de åtminstone vara intresserade av att underlätta för landets tillväxt och den globala klimatomställningen.