Med sig till Luleå hade artisten Janice packat två fotbollströjor, i olika färger, för att heja fram landslaget från sitt hotellrum på lördagen. Trots att utgången av matchen inte blev som hon hoppats konstaterade artisten att framgångarna i fotbolls-VM har varit bra för landet.
– Jag tycker att det är fint, det har varit en annan känsla som man bara vill behålla. När VM är över hoppas jag att det inte försvinner, det här med att alla går omkring i Sverigetröjor, är glada och peppade. Jag hoppas att det håller i sig, säger hon.
MER FESTIVAL: Markus Krunegård: "Det ekade tomt"
Hennes konsert senare under kvällen fick bli en tröst för fansen som deppade efter förlusten och ännu en terapistund för fotbollsfantasten från Stockholm.
– Jag tröstar mig själv på något sätt, jag blir alltid gladare av att stå på scenen – det hjälper, säger hon.
Janice fick sitt genombrott förra året och har jämförts med Tensta-kollegor som Sabina Ddumba och Seinabo Sey – redan innan hennes debutalbum "Fallin up" släppts.
Vad betyder titeln?
– Jag började på en plats då jag kände mig låg och destruktiv, sedan hittade jag min väg till att komma upp på fötter igen. Jag hittade tillbaka till det jag älskar och känner för. Jag faller inte ner längre, jag faller upp, säger Janice.
På albumet har hon bearbetat de mörka stunderna i livet, bland annat sjunger hon om sin pappa som tog livet av sig för sju år sedan.
– Alla mina syskon hade flyttat hemifrån så det var bara jag och min mamma hemma – och hon försvann lite i sin sorg och tid att hantera det. Jag kände att jag behövde hålla upp henne, vilket resulterade i att jag fick ta väldigt mycket ansvar som jag egentligen inte kunde hantera. Jag blev som en robot, berättar 23-åringen.
LÄS MER: Janice är i en klass för sig
Faderns död blev början på en period av slitsamma relationer och år av nedåtgående spiral.
– Jag blev en person som jag vanligtvis inte är, ganska hård och kall. Jag har fått höra att jag är en varm person som vill alla väl, men då var jag så upptagen med att inte vilja acceptera hur det låg till. Jag vill inte vara ledsen, jag ville vara stark och kämpa på. Alla sa att jag var det – men innerst inne skrek jag bara på hjälp.
Hon berättar att arbetet med plattan blivit terapi och har hjälpt henne att växa, responsen efter skivsläppet har varit minst lika positiv.
– Det var väldigt ångestfyllt några veckor innan albumet släpptes, när jag upptäckte att det var så personigt och blottande. Men när dagen kom och albumet var ute var det som att en sten hade lyfts från mig – verkligen en befrielse.
MER FESTIVAL: Martin Stenmarcks löfte till Luleåpubliken
Konserten på Luleå Hamnfestival blev en revansch – på förlusten mot England och på Luleå, där regnet på Musikens makt skrämde iväg besökarna förra sommaren.
– Det var det vidrigaste vädret jag varit med om. Kanske inte riktigt det värsta – men det piskade ner regn hela dagen. Det var uppehåll någon gång mitt i natten – men det hjälpte ju inte mig (skratt), minns hon.
Den gången fick hon draghjälp av fredagens festfixare.
– Rebecca och Fiona spelade på en studentfest på en klubb och såg att jag också var i stan, de messade mig att jag skulle komma dit så jag åkte. Det var den vildaste studentfesten – då fick jag uppleva hur Luleåbor beter sig, de var skitvilda (skratt).