- Ju äldre man blir, desto mer uppskattar man att komma hem, säger utflyttade Lainiobon Anita Ulvenkvist.
Sedan butiken försvann från byn är hembygdsdagarna en viktig mötesplats, och uppslutningen är alltid stor.
- Hela byn sluter upp, och så kommer det folk från byarna rumt omkring, säger Tommy Mukka på hembygdsföreningen.
Hembygdsdagarna är ett sätt att hålla kontakten med släkt och vänner och många utflyttade bybor planerar semestrarna så att de ska kunna komma hem då. Anita Ulvenkvist flyttade från Lainio när hon var elva år och kom via Kiruna och Paris till slut till Uppsala där hon nu bor.
Viktigt med rötterna
- Barnens mormor bor kvar här, och jag tycker att det är viktigt att de får en chans att lära känna sina rötter, berättar Anita Ulvenkvist.
Vanligtvis är kvarnen igång under hembygdsdagarna, men i år står vattnet så lågt att det knappt når upp till dammluckan.
- Vi provkörde den för ett par veckor sedan och malde en säck kornmjöl, men nu är vattnet för lågt för att det ska vara någon idé. Det är extremt torrt i år, säger Tommy Mukka och berättar om hur hela kvarnen flöt ner till älven när det var högvatten 1986.
Underhållare har anknytning
Någon timme efter öppnandet anländer underhållningen. Fyra stockholmare och en Eskilstunabo lastar ur instrument och notställ ur bilen och ställer upp en provisorisk scen på bron över bäcken. Johannes Jacobsson är född och uppvuxen i Stockholm men har påbrå från Lainio.
- Farmor och farfar kommer härifrån, så jag har varit här på somrarna under hela min barndom.
Det är andra året han uppträder på hembygdsdagarna, och han berättar hur semesterplanerna utvecklades till ett långdistansgigg.
- Jag var på väg att åka upp och frågade om det var någon som ville följa med. De andra var nyfikna eftersom jag pratat mycket om Lainio, så vi tog en bil och åkte upp, säger Johannes Jacobsson.
- Men förra gången fick vi klagomål på att det var för lite dragspel, så i år tog vi med Markus också, förklarar Anna Lundgren.
Lokal stolthet sjöng
Efter några låtar får kvintetten förstärkning av en av Lainios stoltheter, operasångerskan Carina Henriksson. Tillsammans framför de bland annat Ge oss en tid att sörja, ett stycke från Krigsoperans andra akt.
- Det är alltid lika kul att komma hit och sjunga, berättar Carina Henriksson som senast jobbat med Krigsoperan i Haparanda.
- Jag gillar kontrasterna, där hade vi 150 personer i ensemblen och hästar på scenen. Nu står rakt upp och ner härute i skogen, säger operasångerskan.