– Det är bra att det händer något. Jag är van att jobba hela tiden och jag vet att jag skulle kunna göra nytta med mina kunskaper och erfarenheter, säger läkaren som flytt från Syrien.
I juni, efter nio månader i Sverige, fick han sitt uppehållstillstånd. Samtidigt fick han hjälp av landstingets nya samarbete med migrationsverket och arbetsförmedlingen där man söker upp vårdutbildade bland asylsökande och erbjuder dem praktik.
Kheraldin fick praktisera tre månader på rehabiliteringen i Sunderbyn.
– Det var en lättnad, även om jag bara fick gå omkring och titta och fokusera på att lära mig den medicinska terminologin. Men jag skulle vilja hjälpa till. Det saknas läkare här. Det var en patient som skulle operera en shunt, en enkel sak för mig. De flög honom till Umeå med helikopter. Det kostade nog mycket pengar.
Läs mer: Rekryterar bland asylsökande
Bristen på läkare och sköterskor är stor i Norrbotten. Kompetens som är guld värd finns bland syrier, irakier, eritreaner och sudaneser i logementen intill Kheraldins.
– Det finns fler läkare här. En röntgenläkare, bland annat. Och apotekare. Jag vet fler också.
Nu har Kheraldin Hasan fått klart med ytterligare en praktikperiod, som börjar nästa vecka. Det blir två dagars praktik i veckan, övriga dagar läser han svenska för invandrare (SFI).
– Jag får vara på neurologen och på ortopeden. Jag skulle vilja vara i en operationssal också. Vi får se.
Praktiken snabbar på processen. Men hur länge det dröjer innan man kan få börja arbeta är individuellt.
– Jag måste läsa till steg tre i SFI i alla fall, säger Kheraldin.
Kheraldin Hasan jobbade på ett sjukhus samtidigt som han drev en egen privatklinik i Alqamishli i norra Syrien, en halvmiljonstad med huvudsakligen kurdisk befolkning. Han bodde med sin fru och fyra barn i en stor lägenhet, de var välbärgade och hade ett bra liv.
Kriget slog allt i spillror.
– Jag opererade kurdiska krigsoffer som hade skottskador i huvudet. En dag opererade jag till och med en IS-soldat. Direkt när operationen var klar förde de honom till fängelse. Han ansågs för farlig.
Efter en tid blev tillvaron ohållbar.
– Jag kunde inte gå till jobbet. Det fanns ingen elektricitet och området var farligt.
Familjen flydde – men splittrades. Frun och barnen tog sig till Kirgizistan medan Kheraldin hamnade i Boden, där han i oktober inkvarterades på den tidigare militärförläggningen vid gamla helikopterskvadronen AF 1.
Här har den välutbildade och rutinerade läkaren haft sitt liv sedan dess. Han har ett hörn i logementet med en säng, några lådor och ett draperi.
– Det finns många olika nationaliteter här...många som mår dåligt av det de varit med om. Och många som får psykiska problem efter att de kommit hit, av att bara vänta, inte kunna göra någonting och inte få några besked. Det är jobbigt.
Kheraldin Hasan talar redan utmärkt svenska.
– Jag fick börja studera svenska direkt när jag kom. Nu läser jag böcker på svenska för att bli ännu bättre.
Hans dröm är få ett jobb, en lägenhet i Boden – och återförenas med sin familj.
– Jag har fyllt i alla papper som jag måste men allt tar lång tid. Jag har letat lägenhet i tre månader men har inte fått någon ännu. Och jag längtar efter min familj. Jag har inte sett dem sedan vi flydde, bara talat med dem i telefon. Jag har en liten son på sju år som inte kan koncentrera sig och har fått svårt att sova.
Kheraldin Hasan är trots alla svårigheter fylld av energi.
– Jag bryr mig inte om jag tjänar mycket pengar eller lite. Jag vill bara få jobba, och leva här långt från kriget, med min familj.