Polisområdet Luleå/Boden har varit hårt ansatta ända sedan flyktningströmmarna nådde länet.
– Till en början åkte de flesta vidare mot Finland men allteftersom tiden gick var det fler och fler som stannade i Norrbotten. I och med det har vi fått förflytta resurser, säger Lars-Ivar Johansson, kommissarie i Luleå/Boden.
Vilka övriga delar av polisarbetet har blivit lidande?
– Allt kan inte prioriteras bort, som barn- och ungdomsärenden, liksom de allvarliga brotten. Däremot minskar trafikkontroller och den allmänna tryggheten, med polis i yttre tjänst ute bland folk. Dessutom får vi stötta polisen i Malmö med stora resurser.
Vad tycker du om det?
– Nationella prioriteringar. Men visst blir läget ansträngt för oss.
Läs mer: NSD granskar: Brotten på asylboendena
Lars-Ivar Johansson konstaterar att 3 700 asylsökande var inskrivna i länet tidigt i höstas. Nu finns över 7 000 flyktingar här.
Det stora flertalet – cirka 1 600 – hamnar i Boden och detta avspeglas i brottsstatistiken.
NSD:s kartläggning visar att cirka 50 brott i anslutning till asylboendena där har anmälts sedan i höstas (se faktaruta). Bara Kanslihusvägen 3-4 har väktare som patrullerar regelbundet, således är de anmälda brotten flest där.
– Därför kan det också finnas ett stort mörkertal, säger Lars-Ivar Johansson.
Borde Migrationsverket skärpa väktarkraven på övriga boenden?
– Svårt att säga, men det borde bli tryggare då. Och vi har haft stor hjälp av väktarna. De vet strömningarna som råder, har koll på olika folkgrupper och religioner.
Läs mer: Flyktingarna: "Det känns som ett fängelse"
Till sitt förfogande har Lars-Ivar Johansson cirka 25 utredare, bara fem av dem finns i Boden.
Och generellt är brotten svårutredda, menar han.
– Vi har stora problem att få fram tolkar till förhören. Och tolken är inte alltid hemma på olika dialekter. Kvaliteten på utredningarna försämras.
För några helger sedan skedde exempelvis en mordbrand på Kanslihusvägen. Ingen har kunnat gripas.
– Det fanns namn på misstänkta gärningsmän men de flyttades omgående till annat boende. Det gör allting än mer svårutrett. Somliga vet vi inte ens vart de tar vägen. Då kan vi inte slutföra.
Hur många brott förblir ouppklarade?
– 66 procent är nedlagda, 17 procent öppna och 17 procent redovisade för åklagare. Många blir avskrivna på grund av motstridiga uppgifter och svårigheter med teknisk bevisning. Sen vill vittnen inte alltid ställa upp.
Vilka är de vanligaste brotten?
– Främst våldsbrott och hot om våld, dessutom mordbränder och liknande missnöjesyttringar. Det handlar om män från tonåren uppåt 40 år. Många kommer själva, har lämnat kvar familjen i hemlandet. Det skapar också stor frustration.
Finns även rasistiska motiv inne på boendena?
– Javisst. Det förekommer osämja mellan olika folkgrupper, vilket man tar med sig hit.
Att handläggningstiderna fördubblas och ligger uppåt 15 månader resten av året bekymrar kommissarien.
– Mycket oroväckande. Vi skulle gärna se att de fick besked så snabbt som möjligt. Det här skapar stora spänningar och stress, säger Lars-Ivar Johansson, kommissarie Luleå/Boden.