– För oss är det inte en prioriterad fråga vem som sitter som ordförande. Styrelsen är jämbördig i alla frågor och ska ändå vara överens innan beslut fattas, säger Jan Erik Länta, ordförande i Jåhkågasska sameby.
Alla samebyar hade dock inte den uppfattningen. Beslutet splittrade den samiska organisationen Mijá ednam. När partsrådet i onsdags tog beslutet att införa ett roterande ordförandeskap sade Mijá ednams ordförande Helena Omma att hon var mycket besviken.
– För mig är det ett steg bakåt från det som samebyarna kämpat för ända sedan 1990-talet, sade Omma.
Läs mer: Kommunen vann striden om världsarvet
Beslutet hade föregåtts av flera års stridigheter, där Jokkmokks kommun aviserat att den var missnöjd med hur Laponiatjuottjudus fungerar och att den krävde att Gällivare och Jokkmokks kommuner skulle få dela på ordförandeskapet. Om inte ville hellre kommunen att staten skulle återta förvaltningen av världsarvet Laponia.
Utan en lösning var risken stor att Laponiatjuottjudus skulle upplösas när den femåriga prövoperioden tar slut vid nyår.
Läs mer: Högt spel om världsarvet
På mötet när Mijá ednam beslutade att gå kravet till mötes var samebyarna från Gällivare; Unna tjerusj, Baste ceárru och Gällivare skogssameby, motståndare. Jokkmokkbyarna Sirges, Jåhkågasska, Tuorpon och Luokta mavas var dock i majoritet och fällde avgörandet. Ytterligare två samebyar, Udtja och Slakka, är medlemmar i Mijá ednam men de deltog inte i beslutet.
– Det är inte ovanligt att samebyarna i Mijá ednam tycker olika i olika frågor. Vi kommer från olika platser geografiskt, vi har olika bakgrunder och olika erfarenheter i kontakten med samhället. Historiskt sett har vi haft ett bra förhållande till Jokkmokks kommun och mentaliteten i samhället har också varit bra. Det är på senare år som det blivit förändring och tonen hårdnat, säger Jan Erik Länta.
Uppgörelsen innebär trots allt en fördel för samebyarna. Mijá ednam får ordförandeskapet i fyra år och kommunerna i två år i en roterande cykel.
– Det var nog framför allt viktigt för de byar som inte ville släppa ordförandeskapet. Jag tycker samtidigt det är synd att Jokkmokks kommun inte förstår symbolvärdet av ett samiskt ordförandeskap. Det är många som följer den här unika förvaltningsmodellen, både i Sverige och utomlands. Symbolvärdet av att ha ett urfolk som ordförande är oerhört starkt, säger Länta.