Nu har ersättningsprocessen mellan Luleå hamn och fastighetsägarna på Sandön avslutats. Totalt är det 42 av 50 fastighetsägare som har tackat ja till inlösen. Deras hus kommer att rivas och tomterna återställas till naturområde.
Den totala köpesumman är 113 miljoner kronor, vilket innebär att medelpriset hamnar på nästan 2,7 miljoner kronor.
Den högsta ersättningen som har betalats ut är 7 125 000 kronor och den lägsta är 1 125 000 kronor.
– Vi förstår den sorg många känner över att sälja sin stuga eller sitt boende. Vi har så långt möjligt försökt att tillmötesgå de önskemål som framkommit under processen. Erbjudandet har anpassats på olika sätt bland annat för att medge tid för beslut och underlätta flytt, säger Daniel Smirat, ordförande i Luleå hamn.
Så här har värderingen gått till:
De som väljer att sälja har fått ut hela marknadsvärdet plus 50 procent. Värderingen har gjorts av två olika värderingsmän, den ena utsedd av fastighetsägarna, den andra av Luleå hamn.
– Vi har valt att gå på den högre värderingen av de två, så det har varit väldigt generöst, säger Daniel Smirat.
När det gäller de om bor kvar har de fått en ekonomisk kompensation på 25 procent av marknadsvärdet.
– Man anser att det motsvarar värdesänkningen, förklarar Daniel Smirat.
Om några år kommer det att ske en ny avstämning och då görs en ytterligare kompensation med upp till 25 procent om det går att visa att det har skett ett ytterligare tapp i marknadsvärdet, förklarar han.
Även de som bedriver företag på ön och drabbas av hamnutbyggnaden har kunnat begära ersättning.
Hamnen kommer inte vidta bullerdämpande åtgärder på fastigheterna, däremot ersätter hamnen fastighetsägarna med schablonbelopp för att de själva ska kunna vidta tekniska åtgärder som bedöms lämpliga.
När Daniel Johansson och Elin Lundkvist startade lantbruk på Sandön var det en dröm som gick i uppfyllelse. Här bor de nu året runt med sina tre barn på två, sex och åtta år, och har kor och får. Trots hamnutbyggnaden väljer de att stanna kvar.
– Att sälja var inte ett alternativ. Det är en släktgård så det var inget svårt beslut egentligen, säger Daniel Johansson.
Hemmanet från 1700-talet har tillhört Daniels morfar, och här har tillbringat varje sommar sedan han var barn.
Vad känner du inför den förändring som ska ske?
– Det har gått ett tag så man har hunnit låta det sjunka in. Det är väl bara att acceptera och göra det bästa av det – även om vi hellre hade sett att det inte hade hänt, säger han.
Birger Wikström som äger en av de andra gårdarna på Sandön kommer inte heller att lämna ön och inte hans närmsta grannar heller.
– Däremot minskar ju rörelserna som drivs här, så där har det blivit ersättningsanspråk, berättar han.
När han var barn fanns det djur på gården och det bedrevs både jord- och skogsbruk. Det handlar om entreprenadverksamhet med vedförsäljning, snöröjning, anläggningsarbeten, avverkningsuppdrag, muddring, sågning och lite annat.
För egen del tycker han det är svårt att föreställa sig hur stor påverkan bullret kommer att ge.
– Vi får väl se vad det blir av det hela. Det är det sammanlagda ljudet de handlar om, det är svårt att bedöma innan. Samtidigt kan man inte vara emot utvecklingen heller, vi måste tänka lite längre.