För tre år sedan fick Po Tidholm igång debatten om glesbygdens framtid, liksom den växande klyftan mellan stad och land, med sin SVT-serie "Resten av Sverige". Därefter har han fortsatt diskutera frågorna, bland annat i podcasten "Norrlandspodden" och på föreläsningsturnén "Lokalsamtal".
Läs mer: Po Tiholm: Syria Town i Pajala
– I går var jag i Sollefteå, mycket dystert. Jag vaknade med ångest i morse. Jag vill ruska om politiker och tjänstemän, men när man tar upp sånt här inför en redan tillplattad befolkning i bygden, då blir det hårt.
Trots den uppmärksamhet som frågorna fick konstaterar Po Tidholm att landsbygdspolitiken därefter tvärdog i fjolårets valrörelse.
– En orsak till det är urbaniseringen, som gör att landsbygdsväljarna blir allt färre. Till slut är de en väljargrupp som man inte behöver lyssna på längre.
Men Po Tidholm pekar också på att antalet riksdagspolitiker från skogslänen i Norrland bara blir färre, som en följd av utflyttningen.
– För varje val som har ägt rum har Norrbotten och Dalarna förlorat mandat, samtidigt som "Solnabänken" blir större och större.
Likaså menar han att politikerna medvetet väljer att inte framhålla landsbygdsfrågorna.
– På grund av globalisering och den marknadsliberalism som råder inom EU finns inte mycket som Sveriges politiker kan göra. Då aktar man sig för att gå in på områden, där man själv framstår som hjälplös.
Hur skötte Sven-Erik Bucht sitt uppdrag som landsbygdsminister?
– Han var trött, inte så mycket kreativitet från hans sida. Bucht la för mycket tyngd på de areella näringarna (jord- och skogsbruk med mera) och på industrifrågorna. Den parlamentariska vänstern och socialdemokraterna hamnar ofta där, medan högern ser landsbygdspolitik som företagsrelaterat, med mindre regelkrångel och så vidare.
Grundproblemet för glesbygdskommunerna – högre medelålder, lägre födelsetal, större utflyttning – kan tyckas oöverstigligt.
– Även om alla i Pajala och Övertorneå började "ligga" som laestadianer, räcker inte det eftersom den fruktsamma delen av befolkningen är för liten.
Det kommunala skatteutjämningssystemet och riktade statsbidrag löser inte de demokrafiska utmaningarna heller, menar Po Tidholm som i stället vill se stora skattereformer som på sikt kan både hålla kvar och locka folk i arbetsför ålder till kommunerna.
– Vi borde ha en "platt" kommunal skatt i Sverige. Helt orimligt att människor i glesbygd – som bara får sämre välfärd – ska betala mer skatt än de som bor i välfungerande kommuner. Norrbotten har lika hög bruttoregionalprodukt per capita som Stockholm, men kommunerna får ingen del i detta. Sänk inkomstskatterna där, och stimulera konsumtionen.
Han tror på fler utlokaliseringar av statliga myndigheter, trots att många argumenterar mot detta på grund av redan rådande kompetensbrist i många kommuner.
– Jag pratade med Inge Andersson, Bodens förra kommunalråd, som menade att staten måste meddela om utlokaliseringar i god tid – om tio år får ni en statlig myndighet. Först då hinner kommunen bygga infrastrukturen, satsa på de utbildningar som krävs med mera.
I den statliga landsbygdsutredningen (färdig i januari 2017) fanns flera förslag som – om de genomförs samtidigt – kan få effekter, menar han.
– Där nämndes utlokaliseringar tillsammans med avskrivningar av studiemedel, till exempel.
Men enbart skattereformer och utlokaliseringar löser inte den negativa befolkningsutvecklingen och den ökande försörjningsbördan, tror Tidholm.
– Kommunerna står inför en enorm rekryteringskris. Därför måste kommunerna bli mer attraktiva. Men de saknar kulturutbud, fritidsaktiviteter, nöjen, mat, arbetsmarknad med karriärmöjligheter, allt som den moderna människan vill ha. Tyvärr främjar aldrig marknadsmekanismerna en sådan utveckling.
Och för att locka barnfamiljer kräver Po Tidholm, i likhet med professor Charlotta Mellander, att staten tar ett större övergripande ansvar för välfärden.
– Politikerna måste bestämma sig för vad som är en rimlig nivå på offentlig service, och låta det kosta därefter. Det måste finnas en ekonomisk politik och beredskap även för kommuner som krymper, forskning och diskussion kring hur välfärden ska upprätthållas i exempelvis Överkalix.
Donald Trumps framgångar bland väljare på den amerikanska landsbygden, liksom Brexit-omröstningen, visar hur klyftan mellan stad och land gynnar populistiska partier.
Och Po Tidholm tycker att tendensen är tydlig även i Norrbotten.
– Helt uppenbart. Där gick det ju jättebra för missnöjespartier som Sjukvårdspartiet. Och hade inte de funnits etablerat sedan länge, skulle sannolikt Sverigedemokraterna gått mycket bättre också.
En liten ljusning skulle vara om landet översköljdes av en ny "Gröna vågen" som på 70-talet, när många från storstadsområdena flyttade ut i glesbygden i norr.
– En sån utveckling kan ske igen, och påskyndas av klimateffekter, segregation och annat. Men det förutsätter att välfärden fungerar. De som flyttade ut till norrländska glesbygder på 70-talet, behövde aldrig ställa sig frågan om det gick bussar dit, om skolan fungerade eller om BB, distriktssköterska eller Arbetsförmedlingen fanns där. I dag förlorar glesbygden de skyddsnäten, säger Po Tidholm.