Victor Gustavsson är rädd att förslaget kommer innebära en ökad centralisering. "Det vill säga flytta mer av specialistvården mot Luleå och öka primärvårsdinsatserna här. Östra Norrbotten har många människor, långa avstånd, och invånarna har precis samma behov och rättigheter till specialistvård för sin psykiska ohälsa som alla andra kommuner", säger han.
Enligt förslaget, som presenterades förra veckan, föreslås antalet sjukvårdsdivisioner minska från fem till tre. Målet är en mer tillgänglig vård för norrbottningarna och en ökad satsning på barns och ungdomars psykiska hälsa.
Victor Gustavsson, psykolog på Barn- och ungdomspsykiatrin i Kalix, är orolig för hur det kommer påverka glesbygden och mindre mottagningar i länet.
– Det är en mindre utgift att använda nya psykiatrihuset i Sunderbyn till exempel för att stoppa in nya enheter som ska vara länsövergripande, än att jobba med satellitenheterna i Kalix och Gällivare. Rädslan är att de successivt kommer fasas ut när besparingsbeslut fattas, säger han.
Han hade även velat få svar på varför Bup inte kommer ses som ett eget verksamhetsområde och istället läggs under samma division som vuxenpsykiatrin.
Victor Gustavsson lyfter hur viktigt det är med det täta samarbetet Bup i Kalix i dag har med barnhabiliteringen och barnmedicin. Ett arbetssätt de, enligt honom, kämpat mycket med för att i begränsad form lyckats behålla efter förra omorganisationen, som genomfördes 2021.
Redan nu menar han att verksamheterna börjat separeras allt mer, och det finns en oro att de kommer ännu längre ifrån varandra vid en ny omorganisation.
– Vi kommer inte ens tillhöra samma division som barnhabiliteringen längre, så det kommer bli svårare. Även om jag har fått beskedet att ambitionen är att fortsätta med samarbetet, men man kommer stöta på patrull oftare än man gör i dagsläget.
En av riskerna han ser är att patienter som har behov av vård från flera enheter kan få vänta längre. Exempelvis om Bup har en patient som även är i behov av stöd från habiliteringen, då är han rädd att det i framtiden kommer krävas en remiss för att patienten ska mötas upp.
– Istället för att vi kan sitta på ett gemensamt möte och lyfta ett ärende och ha flera personer som är involverade i det vid bordet, så blir det att vi skickar ett papper som läggs på hög.
Victor Gustavsson är även kritisk till hur processen har lyfts till de anställda och menar att informationen om vad förslaget skulle innebära praktiskt för verksamheterna har varit bristfällig.
Han berättar att förslaget presenterades för dem i torsdags förra veckan och dagen efter hade de möjlighet att ställa frågor.
– Problemet är att de som höll i frågestunden inte hade några svar, de vet lika lite om beslutet som jag gör. Och det vi får med oss är att vi gärna får komma med feedback, men deadline för det är tisdag. Problemet är att vi har ingen information, vi vet ju inte vad vi ska ge feedback på.
Han fortsätter:
– I och med att ingen på vår nivå har kunnat komma med konkret feedback på förslaget, så fattas ju beslutet utan att våra röster fått höras. Förslaget har redan formulerats utan oss, i vilken del får vi vara delaktiga?
"Om ett beslut ska formuleras för den här förändringen i Region Norrbotten, så måste det finnas transparens i varför beslutet fattas, hur det ska fattas och vilka som ska vara delaktiga i risk- och konsekvensanalysen", säger Victor Gustavsson.
Han hade önskat en längre tidsfrist från det att förslaget presenterades till dess att det ska tas upp för beslut.
– Om det nu är så att det här är ett beslut som är välgrundat och att det finns orsaker till varför vi ska göra så här, då finns det ingenting att stressa med. Då kanske man också kan bjuda in representanter från de olika mottagningarna som påverkas till att diskutera det här. Så man får information och kan förankra det, så alla förstår vad som pågår.