Överkalixföraren Ahlbäck var med bror Lennart i högerstolen på tävlingens enda Lancer Evolution storfavorit till årets totalseger.
Ett favoritskap som inte blev mindre efter två inledande sträcksegrar utan malörer, det hala underlaget till trots.
- Ja, däcken blir styva i kylan. Och med låga plogkarmar som nu är det lite vanskligt, konstaterar han och tillägger:
- Så vi har försökt ha lite marginal.
En cylinder föll bort
Men efter första rundan över den traditionella soptippssträckan fick Ahlbäck problem.
En cylinder föll bort och sedan teamet kört fjärdesträckan över Högsöfjärdens is med ojämnt gående motor valde man att bryta tävlingen.
En konkurrent åtminstone på papperet var kombinationen Mikael Jansson, Morjärv, och Per-Erik Niemi, Boden, men Jansson laddade lite för hårt och snurrade redan på första.
Det fortsatte inte bättre.
- Missade ett vägbyte på andra så det blir väl en tjugo sekunder bara där, förklarar han vid servicen.
"Klar fördel att ha kört"
Senare skulle det bli ytterligare en avåkning och allt för mycket förlorad tid.
Sedan tredje A-4WD-föraren Markku Kärkkänen utgått kunde de tvåhjulsdrivna ekipagen börja slåss om totalsegern - och där visade sig kombinationen Tommy Jakobsson/Jan Selberg allra vassast. Inte undra på med den rutinen.
- Har väl vunnit själv tre gånger (-98, -01 och -03). Det är en klar fördel att ha kört, man vet hur det känns och kan mana på där det behövs, säger kartläsare Selberg och tillägger:
- Men jag brukar välja vilka jag vill åka med. Inte så man är direkt åkrädd men ändå...
För Tommy Jakobsson var dock segern den allra första.
Ekipaget var snabbaste tvåhjulsdrivna båda vändorna över soptippen samt över issträckan och vann till slut med tre sekunder före Lyckseleföraren Anders Nilsson.